Olof Krutzén klockare

Vad gjorde en klockare? Jo, ”en klockare skulle allting bestyra” står det i en skrift av Nils Göransson (1992). Och det stämde bra på Krutzén, han dyker upp på många ställen i berättelser om byn.
Han sökte den utannonserade tjänsten i ”Silfåkra och Refwinge” församlingar 1814. [Silvåkra var huvudorten och där bodde prästen, Revinge var annexförsamling.] Det angavs i annonsen att det inte fanns något boställe och att lönen inte var tillräcklig för försörjning, det krävdes att man hade något arbete bredvid, t ex ”handaslöjd”.
Krutzén, som vid tillfället bor i Södra Rörum, söker tjänsten och anger att ”hälst jag finner mig nögd at ingå conservation med enkan på stället det vi båda å ömse sider öfverenskomit, och försäkrar jag på det högsta at med Guds hielp skall vara så väl Herr Prosten som Hedervärda församlingarna till nöje och vid alla möjeliga tillfällen tjenstberedvilliga”.
Han fick tjänsten och gifte sig med klockare Aspings änka Beata Dufvander den 26 september i Revinge kyrka.
Då Revinges första kombinerade skole- och fattighus stod färdigt 1832, skulle en skolemästare anställas. ”Biskopen hade förnummit, att klockaren Krutzén som bor i Refvinge, äger erforderliga kunskaper och av kyrkoherden erhållit ett godt vitsord yttrade Biskopen sin förmodan att Refvinge församling skulle i nämnda klockare finna en skicklig Skolemästare”.
1839 krävde församlingen att Krutzén skulle flytta in i skole- och fattighuset. Detta vägrade Krutzén och sade upp sig från tjänsten. Soldaten Åke Pehrsson Lund från Silvåkra antogs då som ny lärare, men till följd av kommenderingar och övningar var han ofta borta från arbetet. Krutzén blev då åter skolemästare 1851, vid 68 års ålder.